Köttfärspaj med oliver och tomater

 
 
 
Igår gjorde mamma en kanongod köttfärspaj med oliver och körsbärstomater! För god för att inte dela här :)
 
Gör så här, för ca 6-8 portioner (med ca 4-6g kollisar per portion)
 
Pajskal:
50g smör
3dl mandelmjöl
0,5dl sesammjöl
1msk fiberhusk
0,5tsk salt
1 ägg

Fyllning:
1,5dl parmesanost, riven
1,5dl annan ost, riven (ta gräddost för fettet!)
500g nötfärs
Tacokrydda (gör egen så slipper du socker och glutamat som finns i de färdiga! Googla, det finns många bra blandningar!)
3 ägg
2,5dl grädde
0,5 dl creme fraiche
1dl oliver
100g körsbärstomater
 
Blanda alla ingredienser till pajskalet, tryck ut i form och låt stå i kylen ca 30 min. Grädda sedan i ugnen på 175grader i ca 10 minuter.
Stek köttfärsen och blanda i tacokryddan, häll på en svätt vatten och låt puttra ihop.
Blanda den rivna osten och strö i pajskalet (ja! det ska vara i botten!). Lägg på tacofärsen. Vispa ihop ägg, grädde och creme fraiche, häll över köttfärsen i skalet. Ställ in i ugnen på 225 grader i ca 15 minuter.
Ta ut pajen ur ugnen. Dela oliverna och och tomaterna och fördela på pajen, ställ in i ugnen igen i 10 minuter!

Servera med en enkel sallad och en klick creme fraiche!
 

Kommentarer
Postat av: Ulrika Johansson

Hej!
Supergod paj, testade den ikväll.
Tack för din inspirerande blogg. Önskar att jag hade din "långsiktighet". Själv tror jag stenhårt på lågkolhydratkost och tycker att det är gott ändå trillar jag tillbaka till mina gamla inrotade vanor som jag vet att jag mår dåligt av.
Ulrika

Svar: Hej Ulrika! Tusen tack för de fina orden, vad glad jag blir! :)Mitt bästa tips är att kämpa på! Jag faller också dit titt som tätt - emellanåt är det otroligt svårt att "hålla ställningarna", och man kan inte stå emot något man saknar eller har längtat efter länge. Och så kanske det leder en vidare och så är man fast på fel ställe ett litet tag. Det händer alla så jag förstår dig precis :)
Jag älskar att äta enligt LCHF men självklart har jag mina sämre dagar också - ofta när jag själv mår lite sämre psykiskt och då faller man liksom ner i en ond spiral och det eskalerar lite. Men det är bara att kämpa sig tillbaks! :) Så länge man vet åt vilket håll man vill och att DET gör en gott!
Man är ju bara människa!
Ha en fin kväll!
Sofie Marklund

2015-08-04 @ 18:48:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



RSS 2.0