Vidare från mitt inlägg om planerade ätardagar så kommer jag naturligt in på något som är otroligt viktigt för mig i min resa. "Vanor är till för att brytas" har blivit lite av mitt mantra.  Så fort något har blivit en vana för mig så borde jag bryta det "mönstret" för att ta mig vidare.

 

Jag tror det är farligt att fastna i vissa vanor - jag tänker speceillt när det gäller mat! Som med mina ätardagar jag hade en gång i månaden under första året med LCHF. Det blev en vana för mig, en trygghet som ju egentligen inte är hälsosam alls. Idag handlar det inte om att bryta en dålig matvana, utan att hålla tänket uppe att det är hälsosamt psykiskt att bryta vanorna.

 

Min största vana att bryta var godis och chips till fredagsmyset eller framför Melodifestivalen varje lördag - det sitter ju egentligen i våra huvuden. Det är inget vi BEHÖVER, men då vi är vana den handlingen så gör vi det av bara farten. Jag tycker att det är lite läskigt när man börja tänka efter. Det som för mig först "bara" var fredagsmys till ett speciellt tv-program blev som ett tåg med fler och fler vagnar som kopplades på - när jag åt som värst så var det fyra-fem kvällar i veckan som jag hade mitt fredagsmys. Jag kopplade mina favorit tv-program med hetsätning av chips, krokar och godis. I sjuka mängder. En fruktansvärd vana!

 

Min senaste grej som blev en vana var osockrad hallonsylt (med sötningsmedel) till morgongröten. Jag tyckte det var supergott, men det blev ett problem när jag skulle gå in i en helt socker- och sötningsfri månad. Tanken på att ge upp hallonsylten och byta det mot en näve "vanliga" frysta hallon var skitjobbig. MEN, bara man bryter vanan och står på sig några dagar, så glömmer man det tidigare och det är glömt. Då smakar dom där frysta hallonen till gröten minst lika bra, om inte bättre än sylten!

 

Det handlar om inställning, och ofta om karaktär (älskar det ordet!). Stå på dig en vecka. Bryt vanan och håll ut ett tag så är det glömt sen. Precis som övergången från att vara sockerberoende till att äta LCHF, DET är en stor vana att bryta. Men jag klarade ju det. Klart som fan att jag klarar att skippa hallonsylten till gröten också!