Som jag skrev innan så äter jag just nu strikt LCHF. Det är sjukt svårt att hålla kollisarna nere så pass mycket så att dom landar under 10g. Jag fattar nu varför jag inte har "vågat mig på" strikt tidigare, relativt ensidig mat, mycket fokus och tänk på hur man ska äta för att det ska klaffa. Så jag förstår varför jag inte har klarat det tidigare.

 

Nu har jag ju i några månader jobbat mig fram till där jag är idag, till att faktiskt våga ge strikt LCHF en chans helhjärtat. Så här har min väg till idag sett ut:

-Jag började med att helt och hållet utesluta socker - okej med sötningsmedel till efterrätter.

-Nästa steg var att rensa alla dåliga substitut jag dragit på mig (osockrad sylt, större mängder mandelmjöl, bönpasta, kvarg)

-Därefter var steget att äta lite mer strikt - "ren" mat (som jag kallar det) - kött, grönsaker och sås, samt att planera maten mer noggrannt - vecka för vecka.

-Sen mer fokus på att bara äta tre måltider - inte för mycket mellanmål och småätande, samt att öka på fettet - mer feta såser, mer smör, mer kokosolja.

-Och sista steget var liksom att rejält banta ner på mejerier - svårast tycker jag! Ost äter jag fortfarande mycket av, men grädde som jag faktiskt annars i stort sett åt dagligen

 

Detta har varit fokuspunkter som jag har jobbat på i steg månad för månad. I januari uteslöt jag helt socker. Februari rannsakade jag mig själv och tog tag i substitut som jag egentligen inte ville äta, mars fokuserade jag på "ren mat", osv osv. Kanske ett jättekonstigt sätt att komma fram till strikt LCHF på, men för mig verkar det ju ha funkat! En lång process, men välbehövlig för att jag ska ha fått tid på mig att förstå vart jag är på väg och varför. Viktigt för att huvudet ska hänga med!

 

Det har tagit tid för mig att fatta HUR jag ska äta för att få det att gå ihop, men jag är glad att jag har lagt upp det på det här sättet och haft tålamod. Jag mår väldigt bra av att äta strikt och kommer se till att göra det emellanåt.